otursdag

Imorse kräktes jag inte tillräckligt och det - ja, det, inte att jag kräktes utan faktumet att det inte var enough - får mig att känna mig så jävla vidrig just nu.
Men jag hann inte, jag hade så bråttom. Kenneth stod och väntade på mig. 
Kom i tid till skolan, men glömde mobilen hemma + att jag glömde att ta medicinen.


fffuuuu
(Tur att jag har back-up i skåpet här i skolan! Hann inte gå och hämta innan jag var tvungen att hoppa iväg till lektionen, och det börjar jag känna av nu. Min lärare anmärkte nyss det också, hah, att någonting inte var såsom det brukar.)