vikt

(jag kanske borde sluta rubricera mina inlägg med "vikt", då det ändå är vad de flesta tycks handla om?)
1,0 och jag förstår
ingenting
absolut ingenting, jag går ner i vikt när jag borde ha gått upp
och upp i vikt när jag borde ha gått ner
det make:ar ingen sense all, men jag klagar givetvis inte
absolut inte
jag är livrädd för att gå upp i vikt igen
detta till trots sitter jag just nu och trycker in mat i min kropp; åh, hatälskade mat, alla ljuva kalorier.
på morgonen är ändå den enda gången som jag tillåter mig själv att äta (sedan jag insåg att det endast vore fördelaktigt för att lyckas med en viktgång).
jag stekte en omelett, vatten och ägg, tog fram petit couverts för att förminska risken till hets och började sedan äta. eller, ja, jag tog en tugga och min mage tryckte ihop sig direkt.

du är mätt nu, var det första jag tänkte, det räcker nu, ät inte mermin andra tanke var dock att jag måste få i mig åtminstone halva omeletten
för det var ju frukost och jag visste att min kropps förbränning kickas igång bäst om jag äter
så jag tryckte och tvingade och efter fyra tuggor
behövdes inget mer tryckandes eller tvingandes, omeletten försvann på några sekunder
och jag tänkte att "åh men visst vore det väl gott med lite vaniljyoughurt och sådana där müsligrejer med mörk choklad" och bam
hällde upp två deciliter youghurt och hälften så mycket müsli
åt åt åt åt
refill
och nu? ingenting, faktiskt
trots ovanstående händelser så har jag absolut ingen lust att gå in i badrummet (så länge jag låter bli att gå in i köket)
lite halvsvårt att hitta kläder (och bussen går om tjugo minuter, ufh!)
men det beror nog snarare på dålig fantasi än dåligt självförtroende ja, rusa måste jag i alla fall göra nu! heypåreydearwhoever