0,9 trots att jag har tryckt i mig som en fet hora. Jag vet att jag borde vara glad - helvete, jag är glad, så jävla glad - och tacksam, men allt jag kan känna är ilska och besvikelse. Jag blir så jävla arg på mig själv, på det jag just nu gör.
Äter.
Middag.
Sallad, förvisso, men en så jävla stor portion att det är löjligt (madre lade upp) och efter ett par tuggor kände jag mig mätt men inte fan slutade jag nej nej nej jag fortsätter äta jävla usch usch usch usch gkqehwi.
Varför gör jag såhär mot mig själv?
Varför fortsätter jag äta, trots att magen säger emot?
Trots att jag vet att jag kommer avsky mig själv så jävla extremt i efterhand?
Usch. Var tvungen att ursäkta mig från middagsbordet bara för att få gå och spotta ut alla känslor här (och fy, så deppigt och provocerande och uscheli det blev! Egentligen är jag inte sådan, inte ett dugg, jag är inte så jobbig... när jag anstränger mig, eheh urgh) för jag vet inte vart jag ska göra av de annars. Meneh. Heypåer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar